Då var det till slut dags. Efter envetna påtryckningar och hot om att sova på soffan ska jag göra min kära sambo till lags och skriva några väl valda ord. Dessvärre kan jag redan på denna, bland de första raderna, utfärda en varning; Mina ord kommer inte alls vara särskilt väl valda. Anledningen är att denna afton, som började så bra, slutade i vredens och uppgivenhetens tecken. Jag vet själv att detta kommer tyckas aningen överdrivet och barnsligt men det spelar ingen roll. Jag måste reda ut en del frågor jag grubblar på..

Om jag var chef för ett företag som utvecklade gåstavar, skulle jag då anställa en person med amputerade armar som försöksperson? - Inte omöjligt.

Om jag var blind, skulle jag uppskatta fågelskådning? - Kan tänkas

Om jag hade ett flygbolag, skulle jag anlita kabinperonal vars arslen var bredat än mittgången på våra flygplan? - Eventuellt                          

Om jag hade en väldigt viktig fotbollsmatch och behövde en rättvis och någorlunda begåvad domare, skulle jag då ringa norrmannen Tom Ovrebo? - I helvete heller!

Om jag var släkt, vän, granne, bekant eller ens landsman med Tom Ovrebo så skulle jag gräva ner mig någonstans i skam. Jag skulle skaffa skyddad identitet, köpa en gummibåt på Jula och paddla mig harmynt åt första bästa håll! Skulle han mot all förmodan stå på den stranden där jag landade, med sin villrådiga blick och blekfeta uppsyn, skulle jag gömma min nyinförskaffade paddel inuti honom och simma tillbaka.

Nästa gång jag bloggar ska jag vara glad.

God Natt.  / Andreas