Åååh. Det är gräsligt skönt att vara hemma igen! Jag sjönk ner i lunne en halv minut efter att jag kom hem. Andreas var precis på väg till badmintonhallen och lovade att låta hundarna kissa när han for. Mmm. För en stund sedan upptäckte jag att han bara var borta! Ingen puss, inget hejdå och framförallt - inget hundkiss. Så nu får jag ta på mig storstövlen och gå ut med dem. Ytterst obekvämt..
Johanna