Då var det alltså bara 8 timmar kvar till den första koppen beskt, blaskigt automatkaffe framför datorskärmarna på kontoret. Helgen kändes som väntat inte lika lång som den, enligt klockorna, bevisligen var. Den har dock varit tämligen lyckad. Redan på fredagen satte snickrandet i köket igång men avbröts snart till förmån för besök av äldre släktingar. Det är alltid ett nöje att hälsa på Johannas morfar. Han är precis så där smygelak och lurig som jag antagligen komma vara när jag blir gammal.

Lördagen började illa när de röda skulle visa vart skåpet skulle stå på Sepangbanan. Man råkade nämligen ställa skåpet mitt i en allegorisk jättehög av avföring vilket resulterade i startruta 19 respektive 21. Dagen blev ändå lyckad drygt 4 timmar senare. De blå visade väldigt tydligt vart det betydligt viktigare skåpet skulle stå på Old Trafford. De ställde nämligen skåpet, med kirurgisk precision, precis på Sir. "Bunghole" Fergusons svampingrodda och redan ömmande tår. Jag njöt som aldrig förr! En god middag i Röbäck rundade av en underbar lördag.

Södagen var vigd åt fortsatta snickerier. De röda hade chansen att revanschera sitt generande val av skåpplacering från lördagen men gjorde mig åter igen besviken. Vitt vin och Familie Guf fick trösta.

Måndagen har bjudit på mer snickeri eller snarare målning av snickerier. De svartgula hade en bra plan för sitt skåp i Skellefteå Kraft Arena men tappade hela skåpet precis på mållinjen. Det var ju iofs inte hela världen. Tiger Woods klev ikväll fram ur skamvrån, sa förlåt, tyckte lite synd om sig själv osv. Ser fram emot tosdagen då han skall börja baxa ut sitt skåp på Augusta National.

/ Andreas