Den här morgonen har varit som en bergochdalbana. Den började på allra bästa sätt; jag vaknade utan väckarklocka. Att vakna utan väckarklocka är obeskrivligt.

Men sedan vände det. Hundarna var ute på baksidan och plötsligt hängde en envis äldre man (förvisso trevlig, men) över staketet och ville försöka bli polare med Akilles, vilket inte alls uppskattades. Efter tio minuter blev jag nervig och fick mota bort honom eftersom Akilles bara skällde. Jag började med lunchtillverkning i köket strax därpå, hundarna satt bredvid mig, Mio satte sig på Akilles, Akilles tjöt, Mio blev rädd och trampade in 5 klor i ovansidan av min fot när han tog sats för att fly.

Efter det inträffade ännu en incident när Andreas kom hem. Jag kände mig som husfrun från helvetet. Och jag grät. Och min fot gör fortfarande ont. Johanna