Jag är inte särskilt förtjust i svamp. En någorlunda stor del av Sveriges befolkning är helt enkelt inte det. Om någon frågar "Äter du svamp?" syftar personen i regel på champinjoner. "Svamp" har liksom blivit synonymt med champinjoner. På en capricciosa är det helt enkelt tomat, ost, skinka och svamp.

Det är ofta folk har synpunkter på att jag inte tycker om svamp. "Barnamun" kan Lars gärna häva ur sig. Det anses nämligen lite barnsligt att inte tycka om vissa livsmedel. Det är precis som att folk som gillar svamp är lite stolta, kanske för att deras mammor tyckte att dom var så himla duktiga som åt svamp. En av föräldrars huvuduppgifter i livet är ju att uppmana sina barn att "i alla fall smaka" på olika saker. Det tycker jag är bra. Jag var ganska duktig på att smaka och nu visade det sig att svamp inte riktigt föll mig i smaken. Jag förstår inte hur folk orkar störa sig på en sådan sak. Om vi har bjudit hem folk på middag och vi (jag) lagar mat så blir inte jag irriterad om det visar sig att någon av gästerna inte tycker om någon av ingredienserna. Jag får snarare dåligt samvete att jag inte visste om det i tid.

Dessutom är jag allergisk mot skaldjur. Jag blir inte alls dålig av att äta några räkor, jag har provat. Men eftersom inte heller räkor smakar så bra så väljer jag att avstå. Detta är tydligen mer accepterat. Har man skriftligt intyg på att man inte bör äta skaldjur så har man, frågan är bara vad skillnaden är. Ja, jag blir eventuellt dålig av att kasta i mig en klase räkor men det är ju inte särskilt trevligt att tvinga i sig något som får magen att vända sig ut och in på grund av den motbjudande smaken heller.

Skit samma! Detta inlägg handlar egentligen om ett TV-program. Det storslagna och hetlevrade praktexemplaret av en man, Per Morberg, är äntligen tillbaka i rutan. Per har varit föremål för en hel del gliringar och parodi i våra inhemska, så kallade, humorprogram på senare tid men gycklarna är bara avundsjuka. Per visade hur en svampsoppa SKALL tillagas och det gick åt så mycket "fetgrädde" att till och med jag blev löjligt sugen på att inte bara laga och äta soppan utan även bege mig ut i terrängen för att själv plocka den icke-champinjoniga svampen..

/ Andreas