Om man ger dem ett finger så tar dom hela handen. Har man skrivit ett blogginlägg så förväntas man göra det varje dag. Man skall göra det till en daglig rutin, lika självklar som tandborstning eller byte av underbyxor.
 
Igår skrev jag att jag skulle vara glad nästa gång jag skrev. Det var tydligen inte en godtagbar ursäkt att låta bloggandet bero, tills dess att jag kunde infria det löftet, så här sitter jag nu.
 
Ikväll är det dock ingen ryggradslös karl i lusekofta som gjort mig upprörd utan något så simpelt som en pastasås.
En utebliven pastasås är iofs en bättre beskrivelse. Jag skulle laga mig en liten treat för att sedan ta tag i en storstädning men något kom emellan. Det började bra, pastasåsen smakade kanon. Ett stänk soja skulle höja anrättningen till skyarna men ack så jag bedog mig. Hade nämlihen förtränkt att vår sojaflaska, av märket Mrs Cheng´s, egentligen inte borde få kallas för flaska utan snarare spann, tillbringare eller Super Soaker. Såsen blev den brunaste i kategorin bruna såser.

Efter att ha slängt Sojan med en touch av sås i slasken började jag om. Nu var pastan klar, pinjenötterna började bli lite väl färgade i stekpannan och rätt vad det var så smakade sås nummer 2 bränt.

Sås nummer 3 fick bli av enklaste slag, eftersom alla de så omsorgsfullt utvalda ingredienserna var slut. Pastan hade klibbat ihop till ett segt nystan och diskbänken såg ut som ett slagfält. Jag bestämnde mig för att äta i vardagsrummet för att åtminstone slippa se skiten under själva förtäringen. Ett sista ärende i köket vara att hälla upp ett glas Portello. Jag skulle ha valt mjölk.

Jag kan se framför mig hur ett snorigt barn med för mycket energi sliter i sin mamma inne på coop. Det hänger utanpå på kundvagnen så att den blir onödigt tung att manövrera genom butiken. Det för oväsen och vill köpa ditten och datten. Det springer runt och lyckas hela tiden befinna sig precis på rätt plats för att folk ska snubbla över det. Det hittar en flaska Portello som det med ett flin kastar i golvet om och om igen! Sedan lägger det flaskan i mammas kundvagn. Mamma säger att de har saft hemma och ställer tillbaka flaskan i hyllan.

Resten är historia, precis som de kläder jag hade på mig, ett par serla-rullar, en kökshanduk, en storstädning, mitt humör och ett löfte om glädje.

Tack mamman!

/ Andreas