Jag har länge levt i tron om att jag knappt har någon släkt alls på pappas sida (förutom en faster i stockholm och ett par släktingar i Holland som vi aldrig träffar). Nu plötsligt nämner pappa en släktträff i dalarna i augusti. "Jaha, men vilka ska vara där då, vi har ju typ inga släktingar?" Undrar jag. "Jamen ojojoj.. det är ju hundratals!" Säger han då. Jag har blivit förd bakom ljuset i alla dessa år. Jag är inte nöjd, men jag ska dit och bonda..