Vi 80-talister

(Text i kursiv är mina egna kommentarer)

Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.

Vi som slog in skolböckerna i diverse fina omslagspapper för att vi behandlade dem med respekt.

Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren. Haha, det här diskuterade jag och syster bara för några dagar sedan, kuddarna finns nämligen fortfarande på barnens hus!


Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.

Vi som samlade på allt - främst kapsyler. + tvålar, bokmärken, nyckelringar..

Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar.

Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail.

Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal.

Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian.

Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan.

Vi som hade kvar Sovjet och tjeckoslovakien i kartboken hela grundskolan
(trots att de lösts upp).

Vi som hade snurrskiva på telefonen och inte av nostalgiska själ! Vi hade en röd i mamma och pappas sovrum, det var därinne man ringde hemliga samtal..


Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks.

Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar".

Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan. En jäkla lättnad, jag kan inte ens ta i en vit krita utan att rysa..

Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten. Haha! Jag har aldrig kunnat få igång en video, däremot har ju ingen lärare genom tiderna fått igång videon själv.. gäller även gymnasiet.

Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram.

Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs.


Vi som spelade in musik på kasettband genom radion. (åh.. lågstadie disco och tryckarband!)

Vi som gick från altavista till google och senare Yahoo.

Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.

Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.

Vi som läste OÄ i skolan.

Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.

Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp. Och hoppande bönor..

Vi som smaskade omkring med Jenka, BUGG, Shake eller Hubba Bubba i munnen.

Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.

Vi som läste Lyckoslanten.

Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga.

Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:ornna för toalettdykare.

Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag.

Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke.

Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra.

Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka.

Vi som var de första i backen med snowboard.

Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna. Haha, ja! Jag fick min tamagoshi när jag sålde jultidningar.


Vi som använde jazzbyxor som finbrallor och som senare ersattes av savannbyxor! Jag minns mina första savann, ett par rosa som jag bytte till mig på konfalägret..

Vi som spelade snake och tetris på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren.

Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi...".

Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm.

Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband.

Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2).

Vi som hade bänkar med lock på. Där samlade man häftmassa..

Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira.

Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000.

Haha, jag älskar dn här listan! Det är dock inte jag som skrivit den, hittade den på nätet. Det mesta på listan känner i alla fall jag igen.. Johanna