Ligger jag under en filt i soffan och känner mig oerhört ynklig. Jag är trött, ledsen, känner mig ensam och tycker synd om mig själv. Samtidigt får jag påminna mig om att efter 5 dygn med smärstillande är det nog inte så underligt om jag är trött och gråter för minsta lilla. Ja, det är lite synd om mig, men inte SÅ synd. Snart är jag ju helt bra igen och då får jag återgå till mitt normala härliga liv som jag faktiskt har. Johanna